Historia

Att bilda ett badbolag var uppe redan 1896, den tiden då det stora sillfisket började ta slut. Uppgiften skulle vara att uppföra ett badhus och i övrigt verka för badgäströrelsen. Fler turister skulle lockas till Bovallstrand. Närmsta varmbadhus i norr var Grebbestad, och Lysekil i söder. 1906 gjordes ett försök att bilda en förening som skulle bygga ett mindre badhus. Planerna lades ned eftersom flera svårigheter dök upp och intresset var obetydligt. Ortsbefolkningen menade att priset på livsmedel skulle gå upp om sommargästerna kom till orten. Dessa farhågor kunde nog i viss mån vara berättigade på grund av den tidens kommunikation. Tillförsel av lantmannaprodukter skedde bara med häst när lantbrukarna hade tid att köra ner till Bovallstrand. Det fanns bara en häradsväg till Bovallstrand från Tossene.

Bolaget bildas

Inte förrän i slutet av 1908 kom projektet upp igen (enligt Alfred Larssons anteckningar, eftervintern 1909). Det hade tidigare visat sig att Alfred Karlsson var villig att sälja sin affärsfastighet, där han hade en speceriaffär. Till badsäsongen 1910 kunde AB Bovallstrands badinrättning starta sin verksamhet, som det sedan benämndes i stiftelseurkunden: “bedriva bad och hotellrörelse”. Det erbjöds tångbad, ångbad och gyttjebad. Det var svårt att få Bovallstrandsborna att teckna aktier i bolaget. Det var inte så många i samhället som ansåg sig ha råd. Så för att få in aktiekapital fick de fem stiftarna Amandus Tillander, Frans O. Johansson, Johan Tobiasson, Fritz L Karlsson och Alfred Larsson vända sig utombys. Man fick bl.a. bryggeriföretag att teckna aktier i bolaget. Detta lade grunden till den popularitet som Bovallstrand fick som rekreationsort under sommaren.

Badhus

165 aktier gjorde det möjligt att som första åtgärd köpa en handelsfastighet vid stranden. Priset var 40.000 kronor. Byggnaden låg på den plats där Badhotellet nu ligger. I yttre delen av fastigheten inreddes varmbadhus. Utrustningen kom från ett nedlagt varmbadhus i södra skärgården. Resten arrenderades ut till fru Romdahl och användes till hotell. Vid denna tid var kallbad mycket ovanligt och en societetssalong var ett måste. Men Badbolaget upplyste om att havsvattnets salthalt var 3,25% och “intet societetstvång, vilket många har lovordat”. Anmärkningsvärt nog var första badgästen en fru från grannsamhället Hunnebostrand. Hon betalade 2 kr per dag! “Badmannen” hade en veckolön på sex kronor och eldaren 45 kronor per månad. Karbad kostade 50 öre, gyttjebad 75 öre, tallbarrs- och ångbad 90 öre samt dusch 10 öre. Första årets vints blev 23,50 kronor. Hotellet ödelades senare i en brand och Badhotellet byggdes på samma plats. Idag är Badhotellet ombyggt till lägenheter.

Verksamheten växer

1911 anställdes i Bovallstrand en badläkare och massör. På bolagsstämman 1 april 1913 beslutades att sälja den gamla fastigheten med hotellet till A Karlssons Bryggeri i Lysekil. I stället köptes en tomt av Henrik Salberg där ett nytt varmbadhus skulle byggas. Verksamheten höll på fram till på 1960-talet. Byggnaden fungerar idag som verkstad för Lars Högdén Service (Statoil).

Badortens dag

Efter första världskriget ökade turismen. Bovallstrandsborna hade insett att man kunde tjäna pengar på att hyra ut rum till badgäster. Inkomsterna gick i regel till upprustning av husen. Men det var mycket som fattades. Folk ville ha strandbad, tennisplan och en modern restaurang. Tack vare de yngres hjälp i Bovallstrands Idrottsförening (BIF), Godtemplarlogen och Badbolaget ordnades med gemensamma ansträngningar “Badortens dag” 1929. Programmet upptog bl.a. brottning mellan europamästaren Cadier och Rydström, båda från Borås, dragspel och sång av Einar Fagstad, filmvisning, flyguppvisning av kapten Ahrenberg, kapprodd och fotboll. Tillströmningen till festen blev över förväntan. Detsamma gällde inkomsterna. 4.000 personer betalade i inträde vardera 1 krona under de två första dagarna. Bruttoinkomsten blev 9.000 och nettot 6.000. Dessa pengar delades lika mellan föreningarna. Överskottet gick bl.a. till underhåll av Badholmen.

Badholmarna skapas

Nästa år var det dags för Badbolaget att göra nya investeringar. 1930 kunde bolaget köpa en 10 meter lång strandremsa på Henriksberg av Emanuel Henriksson och en holme lämplig för friluftsbad. Sörholmen (benämndes även Lilla Fiskholmen) kallades för Badholmen, och dit lät man bygga en träbro. På bolagsstämman 25 april 1932 beslutades att köpa ett jordområde av Ragnar Salberg för att anlägga den nuvarande tennisplanen. På bolagsstämman 20 september 1933 beslutades att en stenbro skulle byggas till Badholmen, om det gick att få stadsbidrag. På grund av arbetslösheten på Sotenäset fick man 1934 statligt och kommunalt stöd att anlägga stenbron, som var färdig 1935 till en kostnad av 23.000 kronor mot beräknat 9.000 kronor. Orsaken till den högre kostnaden var besvärliga bottenförhållanden med skrotfyllning till 9 meters djup. I mitten gjordes på fiskarnas begäran en öppning för småbåtar. De brukade ro den vägen i hårt väder. På Badholmen uppfördes sedan badhytter, svikter, hopptorn och ordnades simskola, som länge sköttes av Agnes Högdén.

Slutligen inköptes Biskopsholmen och Mittholmen 1939 och förbands till de övriga med en träbro. 1935 invigdes Badholmarna av Kronprinsen. Hans namn finns inristat på Badholmen nära hopptornet.

En eldare berättar

Gustaf Rundberg, som var eldare sommaren 1925 berättar om sitt arbete:

Var hos Fritz Karlsson och fick reda på att jag skulle börja arbeta som eldare på varmbadhuset. Jag träffade Karl-Johan som visade och satte mig in i de arbeten jag skulle göra. Det gällde att pumpa upp vatten i två stora träkar, inköpta från Öckerö, samt vidare fylla en stor kittel som stod inmurad i en ugn. Klockan sex på morgonen gällde det att plockat fram ved och få eld i ugnen. Vattnet skulle vara varmt så baderskorna Berta Niklasson och Gerda Rundberg kunde börja att tappa upp vatten och göra klart tills gästerna kom. Antalet bad kunde vissa dagar uppgå till 40 styck och då var det ganska jobbigt att med en gammal handpump hinna pumpa lika fort som alla badkaren fylldes. Jag ställde mig så att jag kunde stå och läsa på samma gång som jag pumpade.

Vissa kvällar och söndagar fick jag ta jullen och fara ut till Hällsö och Tärneskären för att samla ihop tång till tångbaden och ut till Bergsvik och ta upp lera eller gyttja till gyttjebaden. Det gick till så att man stack ner ett rör med hål på ena sidan genom ett tunt sandlager, och när man drog upp, fick man en fin lera som var utan ett enda sandkorn och var mjuk som grönsåpa. Denna gyttja användes av baderskorna vid de så kallade gyttjebaden.

Källa:

BOVALLSTRAND - Ett kustsamhälles liv i ord och bild

Tidningsurklipp från Lysekilsposten.

Anteckningar från Alfred Larsson

Reklamblad från 1912, E. F. Larssons Boktryckeri i Lysekil

Bovallstrands Bad- och Sommarort

Är ett bland Bohusläns vackraste fiskelägen, beläget vid den i Emilie

Flygare-Carléns böcker omnämnda Bottna-fjorden, 2 tim, ångbåtsresa

från Lysekil, (daglig förbindelse), 4 tim, ångbåtsresa från Strömstad, 5

tim från Uddevalla och 7 tim , från Göteborg, med vilka platser är

direkt ångbåtsförbindelse flera gånger i veckan.

Närmaste järnvägsstation är Dingle å Bohusbanan, till vilken stat-

tion är 27 k.-m. god och jämn väg (cirk. 3 tim. skjuts). Vid tillsägelse

pr telefonstation här möter skjuts, eller ock kan skjuts erhållas i Dingle.

De sanitära förhållandena äro goda och hälsotillståndet är mycket

gott. Sunda bostäder (de flesta hus har en trädgårdstäppa). Enskilda rum

erhålles för 20-30 kr. samt våningar om 3 rum och kök för 100 kr. i

månaden, för lägre tid billigare pris. Lämplig plats för hållande av eget

hushåll.

Restaurang 2:25 pr dag.

Härlig utsikt över havet med Väderöarnas fyr vid horisonten.

God tillgång på utmärkta båtar för fiske och segling. Segelbå-

tar kan få hyras pr månad för 15-20 kr. För segling med däckande

båtar …….. pr tim. För länge tid och för större sällskap efter över-

enskommelse. Segelturer till Väderöarna samt Sotskär rekommenderas.

Av sevärdheter i orten är Svenneby gamla kyrka värd ett besök, Köp-

manshus i skärgården, hällristningar, Hornborgs slott (varest utgräv-

ningar skett) m. fl.

Post ankommer 6 gånger i veckan.

Rikstelefonstation.

Varmbadspriserna äro:

Enkla varmbad med dusch ……….. Ångbad ……..

Gyttjebad . . . . . . . . . .. ………… Halvbad ……..

Samtliga bad med 10 öres tillägg för badlinne.

Härliga strandbad å sandbotten, för vilka erlägges en avgift av 50

öre pr vecka.

Vattnets salthalt 3,25 proc.

Läkare besöker platsen minst en gång i veckan.

Sjukgymnast finnes.

Intet societetstvång, vilket många har lovordat.

Av varje sommargäst som stannar över en vecka fodras en in-

skrivningsavgift av 1 kr.

Förfrågningar adresseras till:

Bovallstrands Badinrättning, Bovallstrand

Historien nedan har resulterat i ett inristat W på Fiskholmen. Märket finns på bergväggen i riktning nordost, in mot Bottnafjorden.

Vrakdelar från skeppet har också plockats upp.

Briggen ”Marie-Berthes” sista resa.

Berättelsen har tyvärr fått utgå. Den kommer istället att publiceras av författaren i en bok. Mer information kommer att finnas här när boken är klar.

De nuvarande Badholmarna hette på 1840 års karta Nordholmarne, Mettholmarne och Sörholmen. Så även ännu på 1937 års EK. Sörholmen kallades även Lilla Fiskholmen. Idag motsvaras de av Biskopsholmen, binamn Fiskholmen (även Stora Fiskholmen) samt Mittholmen och Badholmen. Ett noanamn är ett ofarligt namn på en farlig varelse, tex gråben i stället för varg. Fiskholmen är ett noanamn för Biskopsholmen.

Präster bringar otur vid fiske! Som det går att läsa under menyn Kuriosa så bör man på väg ut mot fiske i fjorden undvika att gå igenom sundet närmast Biskopsholmen.

Källa:

BOVALLSTRAND - Ett kustsamhälles liv i ord och bild

Tidningsurklipp från Lysekilsposten.